Hur socialt är 140 tecken?

Jag gjorde ett försök, men kunde verkligen inte när det kom till kritan. Skapa ett Twitterkonto alltså. Kalla mig gammal, mossig eller omodern, men jag kan verkligen inte hitta något som helst värde i att med 140 tecken tala om att jag sitter vid datorn, lagar middag eller klipper gräset (om man skulle lyckas kombinera gräsklippning med Twittring). Varför? Vem bryr sig? Mången person har gjort en Uusman, alltså dömt ut något som en dagsslända som visade sig bli revolutionerande. Men en liten slant vågar jag satsa på att inte alltför många Twittrar om ett år. I stället skapade jag mig en profil på ett socialt nätverk som jag sneglat lite på ett tag, nämligen LibraryThing. Precis som namnet antyder handlar det om böcker. Man kan lägga upp sitt eget bibliotek, söka på andras, tagga, recensera, skapa allsköns grupper och så vidare. I svenskundervisningen skulle man kunna uppmana elever att lägga upp en profil och där skriva recensioner, skapa diskussionsgrupper och så vidare. Dessutom skulle de kunna få kontakt med andra som läser / har läst samma bok. Än så länge har jag inte mer än börjat lägga in mina böcker, men tar det lite pö om pö. Jag återfinns som laalen.