Och så satt man då där, och bloggade. Det var tjugofem år sedan som jag fick min första dator, men det dröjde tills nu, när det blev en examinationsuppgift i en IKT-kurs att skapa en blogg, som behovet uppstod.
En av de märkligaste effekterna av informationsboomen är den utsuddade gränsen mellan offentligt och privat. Jag tillhör dem som drar mig undan för att ringa ett mobiltelefonsamtal, och har aldrig ansett mig vara tillräckligt intressant för att världen skulle kunna tänkas ha ett behov av att ta del av vad jag skriver. I mars förra året avslutade jag mitt World of Warcraftkonto, delvis beroende på att den ständiga förväntan på att jag skulle finnas tillgänglig för kommunikation kändes jobbig. Jag har inget konto på face book, dock kanske mest för att inte drabbas av virus därifrån. Se där, nu har jag redan offentliggjort ett antal privata detaljer om mig själv.
Nåväl, man behöver ju inte vända ut och in på sitt privatliv bara för att man bloggar. I mitt arbete som lärare har jag visserligen aldrig bloggat, men vi använder en lärplattform för kommunikation. Och de nyheter som jag publicerar på lärplattformen är ju också ett slags bloggande. Att blogga är att bli en del av det offentliga samtalet, och härmed börjar min del av detta samtal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej och välkommen till kursen. Att webben och sociala nätverk har som biprodukt att man blir blir publik på webben är ett mycket intressant och nästan ofrånkomligt ämne som vi säkert kommer återkomma till flera gånger under kursen.
SvaraRadera/ Stefan, KTH Learning Lab
Jag kommer direkt att tänka på föredraget av Michael Wesch, Kansas City U, som jag såg igår... Hur man förställer sig när man ska publicera sig på Youtube. Tror detsamma gäller bloggen. Vilken bild vill man ge av sig själv. Kultiverad, initierad, excentrisk... Det är bara att välja.
SvaraRadera