måndag 29 juni 2009
Är det så här mina elever känner det när jag uppmanar dem att diskutera? Antagligen. Jag har experimenterat med att använda wiki som examinationsform, och blev förvånad när eleverna tyckte att det var jobbigt att skriva offentligt. Nåväl, jag har fått tillfälle att fundera över vad det är jag gör till vardags egentligen. Det är nog inte så att den skola jag arbetar på är ensam om att skaffa teknisk utrustning först och sedan fundera på vad nyttan är, förutom att det lockar elever. Rätt använt främjar IKT lärande. Men finns det någon undersökning som visar att elever som har haft god tillgång till datorer i skolan har bättre betyg än andra? Eller att elever som har haft god tillgång till datorer i skolan klarar eftergymnasiala studier bättre än andra? Eller att elever som har haft god tillgång till datorer i skolan får bättre jobb? Om inte de undersökningarna finns borde de göras.
söndag 21 juni 2009
Och så satt man där...
Och så satt man då där, och bloggade. Det var tjugofem år sedan som jag fick min första dator, men det dröjde tills nu, när det blev en examinationsuppgift i en IKT-kurs att skapa en blogg, som behovet uppstod.
En av de märkligaste effekterna av informationsboomen är den utsuddade gränsen mellan offentligt och privat. Jag tillhör dem som drar mig undan för att ringa ett mobiltelefonsamtal, och har aldrig ansett mig vara tillräckligt intressant för att världen skulle kunna tänkas ha ett behov av att ta del av vad jag skriver. I mars förra året avslutade jag mitt World of Warcraftkonto, delvis beroende på att den ständiga förväntan på att jag skulle finnas tillgänglig för kommunikation kändes jobbig. Jag har inget konto på face book, dock kanske mest för att inte drabbas av virus därifrån. Se där, nu har jag redan offentliggjort ett antal privata detaljer om mig själv.
Nåväl, man behöver ju inte vända ut och in på sitt privatliv bara för att man bloggar. I mitt arbete som lärare har jag visserligen aldrig bloggat, men vi använder en lärplattform för kommunikation. Och de nyheter som jag publicerar på lärplattformen är ju också ett slags bloggande. Att blogga är att bli en del av det offentliga samtalet, och härmed börjar min del av detta samtal.
En av de märkligaste effekterna av informationsboomen är den utsuddade gränsen mellan offentligt och privat. Jag tillhör dem som drar mig undan för att ringa ett mobiltelefonsamtal, och har aldrig ansett mig vara tillräckligt intressant för att världen skulle kunna tänkas ha ett behov av att ta del av vad jag skriver. I mars förra året avslutade jag mitt World of Warcraftkonto, delvis beroende på att den ständiga förväntan på att jag skulle finnas tillgänglig för kommunikation kändes jobbig. Jag har inget konto på face book, dock kanske mest för att inte drabbas av virus därifrån. Se där, nu har jag redan offentliggjort ett antal privata detaljer om mig själv.
Nåväl, man behöver ju inte vända ut och in på sitt privatliv bara för att man bloggar. I mitt arbete som lärare har jag visserligen aldrig bloggat, men vi använder en lärplattform för kommunikation. Och de nyheter som jag publicerar på lärplattformen är ju också ett slags bloggande. Att blogga är att bli en del av det offentliga samtalet, och härmed börjar min del av detta samtal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)